odnovelleer.blogg.se

Jag hade inte ställt alarm på min telefon igår, så jag vaknade av mig själv runt halv 10. Jag orkade verkligen inte gå till skolan, efter allt som hänt. Jag märkte att jag hade somnat i mina kläder jag haft igår. Jag slängde dom i en hög på golvet och tog istället på mig mjukis-byxor och en hoodie. Jag skulle säkert bli sjuk efter att ha suttit i regnet igår. Jag gick ner för trappan till köket. Ingen mamma. Men det låg en lapp på matbordet.

 

"Hej min älskade dotter. Jag är iväg och handlar. När jag kommer hem ska vi ta ett snack. Jag älskar dig"

 

Jag visste att mamma skulle ångra gårdagen, och jag tänker förlåta henne. Jag älskar henne för mycket för att hata henne. Jag öppnade kylskåpet, ganska tomt. Sedan kom jag på att mamma är ju iväg och handlar. Jag satte mig i soffan och slog på tv:en. Efter 10 minuters tv-tittande hörde jag att dörren öppnades. Jag stängde av tv:en och gick ut i hallen där jag mötte mamma. När hon såg mig gick hon fram och kramade om mig. "Förlåt.." viskade hon. Efter kramen hjälpte jag henne att bära in matkassarna i köket och duka gram frukost. Sedan åt vi frukost ihop. "Jag är så ledsen för igår Alina. Ingenting är ju ditt fel" sa mamma. "Jag kommer ihåg att du kom in gråtandes, vad hade hänt innan?" "Jag kom på Marissa när hon snackade skit om mig, och jag blev så ledsen. Sen kom jag ju hem och möttes av att du satt och grät, då sprang jag iväg" Det rullade någon tår neför mammas kind. "Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte fanns för dig när du hade förlorat din bästa vän, vad är jag för sorts mamma.." sa hon, sen såg jag att paniken började stiga i henne. "Vart sprang du igår? Hur fick du mat? Vad, vad hände?" frågade mamma. "Jag sprang ut i London, och grät. Jag satte mig i regnet mot en vägg, och sen kom det fram en främling till mig och frågade vad som hänt. Jag följde med honom hem, och.." jag tystnade när jag såg att mamma vart som ett frågetecken. "Följde du med en främling hem??" "Ja, vad hade jag att förlora om det skulle hända något?" sa jag. "Men jag hade tur, hans kompisar kom hem till honom, 4 killar han delar sin lägenhet med. Och vill du veta en sak?" sa jag. "Vadå?" sa mamma ivrigt. "Jag lyckades hamna hemma hos 5 av världens kändaste kändisar" sa jag. Mamma började skratta, jag med. "Är det sant?" frågade mamma. Jag berättade om One Direction, och hon vart helt till sig.

 

Det är så skönt att jag har min mamma, för hon är så bra. Nu kom jag på att jag måste ringa Sara. Jag hämtade min hemtelefon och slog in hennes mobilnummer, eftersom hon antagligen är i skolan.

 

- ALINA!! sa Sara

- Hej Sara!!! sa jag med en väldigt lycklig röst

- Hur är det med dig då? frågade Sara

- Jadu, hur är det med mig? sa jag

- Va? sa Sara oroligt.

- Igår var en speciell dag, vill du att jag ska berätta allt? sa jag

- Talk girl talk!! sa Sara

- Det började med dåligt väder.. Sen kom jag på min bästa vän, Marissa, när hon snackade skit om mig. Sen när jag kom hem fick jag veta att pappa lämnat mig och mamma för en annan, han har varit otrogen hur länge som helst. Sen sprang jag ut i London och träffade en snäll kille och följde med honom hem, och ..

- Woah... Andas Alina. sa Sara samtidigt som hon fnissade lite

- Hehe, sen följde jag med honom hem, och sen kom hans kompisar hem eftersom dom delade lägenhet, och gissa vilka dom är?

- Jag vet inte, säg!! sa Sara nyfiket

- ONE DIRECTION!!

 

Efter någon timme var vårat samtal avslutat. Det är så skönt att kunna prata ut med Sara, verkligen. Resten av dagen gick åt till att tänka, One Direction, shit vad coolt. Fast jag skulle inte säga något till någon, ännu. Ja, förutom mamma och Sara, men ingen annan.

---

Inte så mycket One Direction, tyvärr. Men men en bild iaf! :)