odnovelleer.blogg.se

Det passar faktiskt bra med att jag fick en dagbok nu, för det händer så mycket i mitt liv, och jag har ingen att prata ut med. Jag har ju kompisar, men dom är inte direkt några man sitter och snackar med. Det pratas väldigt mycket skitsnack runt om här, så man säger inte vad som helst till vem som helst.

Ljudet av väckarklockan lät i hela mitt rum, eller kanske hela huset. Jag kände mig riktigt trött idag, och det är kanske anledningen till varför jag är 30 minuter försenad, skit också. Klockan var nu 07.00, så jag började om en timme. Jag var verkligen ingen morgonmänniska, men jag kämpade mig upp i alla fall. Det första jag gjorde var att välja kläder. Hm, vad kan passa en vanlig måndag? Efter lite letande, inte för länge eftersom jag inte hade så mycket tid, hittade jag min gråa, älskade Hollister hoodie. Den fick det bli med ett par vanliga jeans. Jag skyndade mig sen in i badrummet och började att borsta mitt hår. Frisyr, sidofläta. Nu var det bara sminket kvar. Ja, jag var tvungen att bära massa smink varenda dag. Om jag inte skulle det, skulle jag inte passa in. Och att passa in är det enda allting handlar om här, om man vill vara ’cool’ så att säga. Jag började med foundation, för att sedan fortsätta med puder. Efter det eyeliner och mascara. Egentligen är det sjukt, men jag tycker inte att det är fint med såhär mycket smink, men ändå känner jag mig tvingad till att bära allting. Jag avlutade min sminkning med lite läppglans. Jag små sprang sen stressat in till mitt rum och hämtade min iPhone och hörlurar. Ner till hallen och på med Converse, i med hörlurarna och på med One Direction. Nu är jag redo för dagen.

Dagen började med engelska, mitt favorit ämne. Fast jag skulle aldrig erkänna att engelska var kul eller så, då är man ju nördig. Ja, jag har ett behov av att passa in om ni inte redan märkt det. Förmiddagen hade flytit på fint, och nu satt jag med Klara och Maja i matsalen och åt lunch. Eller ja, vi ÅT inte. Jag skippade ju frukosten eftersom jag var så stressad, men inte äter man lunch i skolan, där är man ju nördig. Vi satt bara och snackade lite, och jag hade hur ont i magen som helst. Och inte blev det bättre av att Tyra kom. Tyra var en lång tjej, med blont hår och blåa ögon. Hon var verkligen snygg, och hon hade gjort ett modelljobb. Varför hatar jag henne? Jo, för att hon skryter om sitt modelljobb hela tiden, (fast hon är ingen modell) och hon förstörde nästan mitt och Daniels förhållande för några veckor sen. Fast mina två ’bästa vänner’ har inget emot henne, hon är ju populär, och man får status av att hänga med populära människor. ”Hej Tyra!” Sa Klara och Maja och kramade om Tyra. Jag fick aldrig någon kram? Klara och Maja var som samma person, gjorde alltid likadant och tyckte likadant och så vidare. ”Hej!” Svarade Tyra med. ”Hur är det då?” Frågade Klara. ”Jodå, det är fint. Inga modelljobb just nu!” Och efter Tyra sagt det där, så orkade jag inte mer. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Mycket intressantare än Tyra Oskarsson. Jag skrollade igenom allting lite ointresserat, tills jag kom till en tweet som One Direction Sweden hade twittrat. ’Killarna kommer att vara i Sverige inom en månad för att träffa fans, och självklart för en konsert! Klicka på länken i tweeten över för att få all information!’ Jag trodde jag skulle, typ avlida. Jag skrollade ned en liten bit och såg att One Direction kontot hade skrivit denna tweet: ’We’ll be in lovely Sweden about a month!’ Jag satt och stirrade på min mobil, är detta verkligen sant? ”Eh, Frida? Hur är det?” Jag vaknade ur mina dagdrömmar när jag hörde Maja prata med mig. ”Det, det är bra..” Svarade jag. Klara som satt bredvid mig kollade på min mobil. ”ONE DIRECTION KOMMER TILL SVERIGE!!” Ropade hon sen ut. Många blickar i matsalen vändes mot oss. Vi satt vid ett runt bord, och Maja satt mittemot mig. Hon ställde sig på min ena sida och kollade på min mobil.

One Direction skulle vara i Sverige i 4 dagar. Dom skulle ha konserter 2 dagar, vara i en studio i 1 och bara hänga i Sverige samt åka hem den sista dagen. Den första dagen i Sverige skulle spenderas i studion, och lite i stan. När jag gick hem från skolan hade jag One Direction på högsta volym i hörlurarna. Jag skulle prata med mamma och pappa om biljetterna på en gång när jag kommer hem. När jag klev innanför dörren var hela familjen hemma, ovanligt. Jag tog av mig skorna och gick till altanen, där mamma och pappa satt i varsin stol. Jag satte mig i en stol bredvid mamma. ”Hej, mina fina föräldrar!” Sa jag glatt. Mamma och pappa kollade förvånat på varandra. ”Haha, vad har hänt?” Sa pappa. ”Nej, inget speciellt!” Svarade jag. ”Hm, det är någonting. Eller så vill du ha något.” Sa mamma och log. ”Mm, kanske det sistnämnda!” Sa jag, och jag kunde inte hålla mig från att spricka upp i ett stort leende. ”Berätta vad det är.” Sa pappa. ”Okej, det är så att One Direction ska komma till Sverige, och ha konsert. Och biljetterna släpps på torsdag.” Jag tog en liten paus för att se hur mammas och pappas ansiktsuttryck såg ut. Dom verkade inte alls förvånade eller så. ”Så, jag undrar om jag kanske, möjligtvis skulle kunna få en biljett?” Mamma och pappa växlade en blick. ”Vem vet..” Var det enda dom sa.

Sådär, del 2! Ursäkta om det blir lite långa och kanske tråkiga delar i början, men tyvärr så får det vara så. Som vanligt, så skulle jag verkligen uppskatta om ni lämnar en liten kommentar hur ni tycker om denna delen!

BTW LIVE WHILE WE'RE YOUNG ÄR SÅÅ GRYM OCH MUSIKVIDEON SÅ SMASHING ATT JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN.