odnovelleer.blogg.se

"Självklart att du ska vara med dom ikväll!" sa mamma glatt. "Åh mamma tyvärr är det inte så bra, som du verkar tro.." sa jag. Hennes leende försvann direkt, och hon lyfte blicken från tallriken. Hon gillade aldrig när jag mådde dåligt. Jag berättade om allt, stranden, resan hem och Kelly. Mamma sa bara att jag skulle strunta i dombåda, ville Harry ha mig så skulle han kämpa. "Men vill du att han ska kämpa för dig, var inte OMÖJLIG." Jag lyssnade på varenda ord min mamma sa. När vi käkat klart gick jag upp till mitt rum. Precis när jag skulle sätta på datorn, ringde min telefon. Jag drog upp telefonen ur fickan, och på skärmen stod det pappa...

- Hallå? sa jag lite försiktigt.

- Hej gumman! sa pappa med en glad röst.

- Det var länge sen man hörde från dig! sa han.

Jag kände hur alla känslor kom, och jag kände hur arg och ledsen jag var på honom.

- Ja, du stack ju och lämnade mig och mamma för någon annan. Förväntar du dig att jag ska ringa dig? Eller att jag ens vill höra från dig någonsin? sa jag, och jag kände hur nära gråten var.

- Oj okej, lugn nu. Jag saknade dig ju bara. sa pappa.

- Mm.. sa jag.

- Jaja, jag såg dig i tidningen idag! Vem är den där killen som var bredvid dig på bilden? frågade pappa.

Då kom jag och tänka på tidningen, där jag och Harry var som omslag. Jag bestämde mig för att låta lite mystisk, som att "hade du aldrig lämnat oss hade du vetat".

- Det är bara en kille.. sa jag.

- Men, varför är ni med i tidningen? frågade pappa.

- Han är ju, lite känd. sa jag ointresserad.

- Jaha! Hur känd? Varför är han känd? frågade pappa.

Alla frågor på en gång, såklart.

- Lugn nu, hade du aldrig lämnat mig så hade du vetat. Men han är med i ett känt pojkband. sa jag.

Jag hörde hur pappa lät lite ledsen när han sa 'jaha..', rätt åt honom. Jag kollade på klockan och såg att den var 7, dags att göra iordning sig!

- Jag har inte tid med dig just nu, hejdå.

- Hejdå Alina, älskar dig. sa pappa.

Jag slängde på luren, varför lämnade du mig om du älskar mig?

 

Det nästa jag gjorde var att byta kläder. Jag rotade lite i min garderob, tills mamma knackade på dörren. "Vad är det?" sa jag med en suck. "Kan jag komma in?" frågade mamma. "Visst" sa jag samtidigt som jag letade i min garderob efter något att ha på mig. Mamma öppnade dörren, och jag vände mig om mot henne. Hon höll i en rosa påse. "Jag såg den här idag, och tänkte på dig" sa mamma och gav mig påsen. Jag kollade ner i påsen, och såg något vitt. Jag satte mig på sängen och ställde påsen bredvid mig, och tog sedan upp det vita tyget. Det var en vit jumpsuit, med vita prickar på. Vid midjan fanns det som ett litet skärp, ett snöre. "Wow, tack så mycket mamma!" sa jag och kollade på mamma samtidigt som jag log. Jag gav mamma en kram, och hon gick sedan. Jag satte på mig jumpsuiten, och den passade perfekt! Jag gick till badrummet där jag plattade mitt hår, och satte på mig lite smink. Nu var klockan halv 8, så jag tänkte börja gå snart. Jag gick ner och kollade på tv lite, sen gick jag till hallen och tog på mig mina vita converse, och en jeansjacka. Och började gå.