Moments - Del 3

Tidigare:
”Okej, det är så att One Direction ska komma till Sverige, och ha konsert. Och biljetterna släpps på torsdag.” Jag tog en liten paus för att se hur mammas och pappas ansiktsuttryck såg ut. Dom verkade inte alls förvånade eller så. ”Så, jag undrar om jag kanske, möjligtvis skulle kunna få en biljett?” Mamma och pappa växlade en blick. ”Vem vet..” Var det enda dom sa.

 

Hela min måndagskväll gick åt till att leta efter information till One Directions konsert. Det var allting som spelade någon roll. Dom skulle inte ha någon backstage biljett, så chansen att träffa dom var ju körd. Typiskt… Men jag får vara glad att jag i alla fall skulle se dom, live!

 

Tisdagen gick, inget speciellt hände i skolan. Jag, Klara och Ebba satt bara och pratade om One Direction, såklart! När jag kom hem gick jag raka vägen upp på mitt rum och satte på datorn, och längtade efter One Directions konsert. Det skulle bli sååå grymt. Någonting som var mindre grymt var när min mamma ropade på mig. ”FRIDA! SKULLE DU KUNNA KOMMA NER LITE?” Ropade mamma. Vad ville dom nu? Jag svarade inte, utan gick ner till tv-rummet där mamma och pappa satt. ”Sätt dig ned.” Sa pappa och kollade på en plats i soffan som var ledig. Jag satte mig ned, vad är det som händer?

 

Hela mitt liv var förstört. Jag svär, allting är så dåligt som det kan bli. Det mamma och pappa ville säga var att jag inte fick gå på One Directions konsert. Klockan var 22.00 nu, och det hade gått runt 4 timmar sen dom sa det, men jag har inte slutat gråta. Jag funderade skarpt på att rymma hemifrån, men jag orkade inte. Jag orkar inte röra på mig. Det är därför jag somnade med alla kläderna på, sminket blandat med tårarna som rann nedför mina kinder.

 

När jag vaknade såg jag helt hemsk ut. Jag tvättade ansiktet länge och noga. Idag var det onsdag, och imorgon skulle biljetterna släppas. Fan också. Varför ska mina föräldrar vara just mina föräldrar? Varför fick jag den oturen? När jag kom till skolan såg Klara och Ebba att jag var ledsen och inte som jag brukar vara. ”Men Frida! Vad har hänt?” Frågade dom. ”Jag… Jag får inte gå på One Directions konsert.” Sa jag med gråten i halsen. Jag är glad att jag bara tog lite vattenfast mascara som smink idag. Dom kom fram och kramade om mig. ”Du kan vara lugn. Vi får inte heller gå.” Sa Ebba. Klara nickade. Jag kollade på dom, med en konstig blick. ”Men… Hur kan ni vara så lugna?” Ebba och Klara gav varandra en mystisk blick. ”Allting ordnar sig.” Sa dom i mun på varandra.

 

Onsdagen, och torsdagen gick. Nu var det fredag, min 15-års födelsedag. Världens sämsta födelsedag någonsin. Jag var fortfarande helt förkrossad, och hade tvingat mig själv igår till att sitta och kolla när biljetterna försvann på hemsidan där man köpte biljetterna. Jag hade varit vaken i 30 minuter, innan min familj kom in och började sjunga. ”Jag må hon leva. Jag må hon leva. Jag må hon leva ut i hundrades år!” Sjöng dom. Lika glada som vanligt. Jag kollade på dom. VARFÖR HAR DOM INTE MED SIG NÅGRA PRESENTER? Jag satte mig hastigt upp i sängen, vilket gjorde att min familjs stämma dog ut. ”God morgon födelsedagsbarnet!” Sa mamma. ”Hej.” Sa jag, kort och snabbt. ”Vi vet att du är jätte ledsen, men vi hoppas att våran lilla present kan göra dig glad.” Sa pappa och sträckte fram ett litet kuvert. Seriöst, hur ska en bit papper göra mig glad? Tänkte jag. Jag tog kuvertet, och öppnade det långsamt. Jag tog upp en orange pappersbit, och läste på den. Jag var väldigt trött, så det tog ett tag att förstå vad som verkligen stod där. Ja, antigen det, eller så hade jag bara svårt att förstå att det var en biljett till One Directions konsert.


Del 3! :D Tycker ni? KOMMENTERA! Sååå kul att få läsa era kommentarer!  


Moments - Del 2

Tidigare:
Halvsvensk, halvspanjor, långt brunt hår, bruna ögon, älskar att skratta och älskar One Direction.

Det passar faktiskt bra med att jag fick en dagbok nu, för det händer så mycket i mitt liv, och jag har ingen att prata ut med. Jag har ju kompisar, men dom är inte direkt några man sitter och snackar med. Det pratas väldigt mycket skitsnack runt om här, så man säger inte vad som helst till vem som helst.


Ljudet av väckarklockan lät i hela mitt rum, eller kanske hela huset. Jag kände mig riktigt trött idag, och det är kanske anledningen till varför jag är 30 minuter försenad, skit också. Klockan var nu 07.00, så jag började om en timme. Jag var verkligen ingen morgonmänniska, men jag kämpade mig upp i alla fall. Det första jag gjorde var att välja kläder. Hm, vad kan passa en vanlig måndag? Efter lite letande, inte för länge eftersom jag inte hade så mycket tid, hittade jag min gråa, älskade Hollister hoodie. Den fick det bli med ett par vanliga jeans. Jag skyndade mig sen in i badrummet och började att borsta mitt hår. Frisyr, sidofläta. Nu var det bara sminket kvar. Ja, jag var tvungen att bära massa smink varenda dag. Om jag inte skulle det, skulle jag inte passa in. Och att passa in är det enda allting handlar om här, om man vill vara ’cool’ så att säga. Jag började med foundation, för att sedan fortsätta med puder. Efter det eyeliner och mascara. Egentligen är det sjukt, men jag tycker inte att det är fint med såhär mycket smink, men ändå känner jag mig tvingad till att bära allting. Jag avlutade min sminkning med lite läppglans. Jag små sprang sen stressat in till mitt rum och hämtade min iPhone och hörlurar. Ner till hallen och på med Converse, i med hörlurarna och på med One Direction. Nu är jag redo för dagen.

 

Dagen började med engelska, mitt favorit ämne. Fast jag skulle aldrig erkänna att engelska var kul eller så, då är man ju nördig. Ja, jag har ett behov av att passa in om ni inte redan märkt det. Förmiddagen hade flytit på fint, och nu satt jag med Klara och Maja i matsalen och åt lunch. Eller ja, vi ÅT inte. Jag skippade ju frukosten eftersom jag var så stressad, men inte äter man lunch i skolan, där är man ju nördig. Vi satt bara och snackade lite, och jag hade hur ont i magen som helst. Och inte blev det bättre av att Tyra kom. Tyra var en lång tjej, med blont hår och blåa ögon. Hon var verkligen snygg, och hon hade gjort ett modelljobb. Varför hatar jag henne? Jo, för att hon skryter om sitt modelljobb hela tiden, (fast hon är ingen modell) och hon förstörde nästan mitt och Daniels förhållande för några veckor sen. Fast mina två ’bästa vänner’ har inget emot henne, hon är ju populär, och man får status av att hänga med populära människor. ”Hej Tyra!” Sa Klara och Maja och kramade om Tyra. Jag fick aldrig någon kram? Klara och Maja var som samma person, gjorde alltid likadant och tyckte likadant och så vidare. ”Hej!” Svarade Tyra med. ”Hur är det då?” Frågade Klara. ”Jodå, det är fint. Inga modelljobb just nu!” Och efter Tyra sagt det där, så orkade jag inte mer. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Mycket intressantare än Tyra Oskarsson. Jag skrollade igenom allting lite ointresserat, tills jag kom till en tweet som One Direction Sweden hade twittrat. ’Killarna kommer att vara i Sverige inom en månad för att träffa fans, och självklart för en konsert! Klicka på länken i tweeten över för att få all information!’ Jag trodde jag skulle, typ avlida. Jag skrollade ned en liten bit och såg att One Direction kontot hade skrivit denna tweet: ’We’ll be in lovely Sweden about a month!’ Jag satt och stirrade på min mobil, är detta verkligen sant? ”Eh, Frida? Hur är det?” Jag vaknade ur mina dagdrömmar när jag hörde Maja prata med mig. ”Det, det är bra..” Svarade jag. Klara som satt bredvid mig kollade på min mobil. ”ONE DIRECTION KOMMER TILL SVERIGE!!” Ropade hon sen ut. Många blickar i matsalen vändes mot oss. Vi satt vid ett runt bord, och Maja satt mittemot mig. Hon ställde sig på min ena sida och kollade på min mobil.

 

One Direction skulle vara i Sverige i 4 dagar. Dom skulle ha konserter 2 dagar, vara i en studio i 1 och bara hänga i Sverige samt åka hem den sista dagen. Den första dagen i Sverige skulle spenderas i studion, och lite i stan. När jag gick hem från skolan hade jag One Direction på högsta volym i hörlurarna. Jag skulle prata med mamma och pappa om biljetterna på en gång när jag kommer hem. När jag klev innanför dörren var hela familjen hemma, ovanligt. Jag tog av mig skorna och gick till altanen, där mamma och pappa satt i varsin stol. Jag satte mig i en stol bredvid mamma. ”Hej, mina fina föräldrar!” Sa jag glatt. Mamma och pappa kollade förvånat på varandra. ”Haha, vad har hänt?” Sa pappa. ”Nej, inget speciellt!” Svarade jag. ”Hm, det är någonting. Eller så vill du ha något.” Sa mamma och log. ”Mm, kanske det sistnämnda!” Sa jag, och jag kunde inte hålla mig från att spricka upp i ett stort leende. ”Berätta vad det är.” Sa pappa. ”Okej, det är så att One Direction ska komma till Sverige, och ha konsert. Och biljetterna släpps på torsdag.” Jag tog en liten paus för att se hur mammas och pappas ansiktsuttryck såg ut. Dom verkade inte alls förvånade eller så. ”Så, jag undrar om jag kanske, möjligtvis skulle kunna få en biljett?” Mamma och pappa växlade en blick. ”Vem vet..” Var det enda dom sa.


Sådär, del 2! Ursäkta om det blir lite långa och kanske tråkiga delar i början, men tyvärr så får det vara så. Som vanligt, så skulle jag verkligen uppskatta om ni lämnar en liten kommentar hur ni tycker om denna delen!

BTW LIVE WHILE WE'RE YOUNG ÄR SÅÅ GRYM OCH MUSIKVIDEON SÅ SMASHING ATT JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN.


Moments - Del 1




 

Jag låg och kollade upp i taket, eftersom att jag låg i min säng. Jag försökte sova, men det gick verkligen inte. Jag vände mig om och kollade på min väckarklocka. Den digitala klockan visade 23.58, så min mamma borde vara hemma snart. Mamma hade informerat mig och resten av min familj att hon skulle vara hemma klockan 24.00, så jag kunde lika gärna ligga vaken och vänta på henne. Jag blundade, bara för att se om jag kanske skulle kunna somna. Undra varför jag inte kunde somna? Antagligen för att jag saknade min mamma så mycket. Hon har varit i London i 1 vecka. "Hej älskling!" Jag hörde min pappa ropa. Jag öppnade ögonen, lika klarvaken som förut. "Sch!" Sa min mamma. Jag slängde det blåa täcket som låg över mig åt sidan, och var sen i full fart nerför trappan. Hallen var precis nedanför trappan, så jag möttes av mamma och pappas häpna blickar. Dom stod och höll om varandra, jag tror att jag avbröt något! "Hej mamma!" Sa jag glatt. Mamma släppte pappa, och gick fram till mig. Jag fick en mysig kram. Jag är som min mamma, jag älskar att kramas. "Hej Frida. Jag har saknat dig så mycket." Sa mamma. "Jag har saknat dig med, jätte mycket!" Sa jag, Mamma släppte mig. "Nu måste vi sova, imorgon ska du få en liten present från London, som jag tror du kommer gilla!"

 

Nästa dag vaknade jag av mig själv. Jag älskar sådana morgnar, när man vaknar när man känner sig redo för dagen liksom. Jag såg att klockan var 09.23, och det var söndag. Jag gick in till mitt badrum. Ja, jag har ett eget badrum som finns i mitt rum, en dörr emellan. Jag ställde mig framför spegeln. En tjej med långt brunt hår kollade mot mig. Hon hade bruna ögon, ganska mystiska ögon. För ja, det var så hon var, ganska mystisk. Hennes längd var 170 cm. Eller vänta, denna tjejen är ju jag. Mitt hår var ganska trassligt, så jag tog en svart hårborste och började att borsta håret. Sen tog jag en hårsnodd och satte upp mitt hår i en hög hästsvans. När jag gjort det gick jag tillbaks till mitt rum för att sätta på mig min One Piece. Jag fryser väldigt mycket och lätt på morgonen. Jag kom på att mamma hade ju en present till mig, så jag skyndade mig nerför trappan.

 

Nedervåningen luktade pannkakor, så jag antog att mamma stod och lagade pannkakor till frukost. Mamma är väldigt bra på att laga mat, och hennes specialitet är just pannkakor. Jag gick till köket där mamma stod och stekte pannkakor. ”Mm, vad gott det luktar!” Sa jag. Mamma vände sig om och log mot mig. ”God morgon.” Sa hon innan hon vände sig om, och återgick till matlagandet. Jag snurrade runt ett varv för att se om min pappa och min syster befann sig i köket. Nej, det gjorde dom inte. Det var väldigt tyst i huset, vart kan dom vara? ”Vart är pappa och Sara?” Frågade jag mamma. ”Dom är iväg och handlar sylt, man kan ju inte äta pannkakor utan sylt!”

 

När pappa och min syster Sara handlat sylt, pannkakorna var klara och vi satt runt matbordet åt vi upp alla 16 pannkakorna. Vi hjälptes sen åt att plocka bort allt från bordet. ”Mamma, du hade ju en present åt mig!” Sa jag och kollade på mamma. ”Just det! Hämta din syster, så hämtar jag presenterna.” Jag gick upp till Saras rum för att hämta henne. ”Mamma har presenter till oss från London!” Sa jag. Vi sprang ner till köket, och där stod det två påsar. Det fanns en liten skylt på påsarna, och på den ena stod det Frida. Jag gick fram till den påsen, och såg att det låg en bok där i. Jag tog upp boken, och det visade sig vara en dagbok, men inte vilken dagbok som helst. Den var ljusrosa, och det fanns en stor bild på One Direction. Under det stod det ’My secret One Direction diary!” i vitt. Den var kanske lite löjlig, men jag är rätt säker på att det inte har tillverkats någon finare bok, eller dagbok. Det fanns ett litet guldigt lås på sidan, med en nyckel istoppad. ”Den är kanske lite löjlig, men…” Mamma kollade ned i golvet. ”Nej, absolut inte! Det är den finaste boken jag någonsin sett!” Sa jag till mamma, och jag menade det verkligen. Jag vände mig hastigt om mot min syster när jag hörde att hon gallskrek. Hon höll ett cd fodral i hennes händer. Det måste vara något speciellt med fodralet, eftersom min syster stått och kollat på det i nästan en minut innan hon gallskrek och hoppade runt. Jag tog fodralet ur hennes händer, och såg att det var One Directions nyaste album ’Take me home’. Men inte nog med det, på baksidan fanns det 5 autografer, en från Liam, en från Louis, en från Harry, en från Niall och en från Zayn såklart. Jag tappade seriöst hakan. ”Frida, du behöver inte bli arg eller avundsjuk, du kommer att få något, speciellt, lite senare.” Sa min mamma. När hon sa så, så menade hon så. ”Okej, tack för boken!” Sa jag innan jag sprang upp på mitt rum. Väl uppe där så tog jag fram en penna och la mig på mage på golvet med dagboken framför mig. Jag låste upp låset med hjälp av nyckeln som satt i låset. Sen slog jag upp första sidan. Nu ska det skrivas.

 

Hej! Mitt namn är Frida Svensson, och jag är 15 år. Om man ska vara exakt så fyller jag 15 om 5 dagar, alltså på fredag. Jag går i 9:an, fast det är sommarlov om 3 veckor, skönt! Jag bor i Stockholm, i ett stort hus. Jag bor med min familj, nu ska jag berätta lite om min familj! Min pappa är spanjor, 43 år och han heter Cristian. Min mamma är helsvensk, 38 år och hon heter Annika. Min syster är 11 år och hon heter Sara. Jag älskar verkligen One Direction, så det är därför detta är min ’Secret One Direction dairy’, hehe. Dom lyser verkligen upp hela min värld. Jag har en pojkvän! Han heter Daniel och är 1 år äldre än mig. Han är inte direkt en drömpojkvän, så varför jag är tillsammans med honom vet jag inte. I början var det för att han är snygg, för det är han. Men han är ganska självisk och gör mig ofta ledsen. Om man ska sammanfatta mig, så kan man säga såhär:

Halvsvensk, halvspanjor, långt brunt hår, bruna ögon, älskar att skratta och älskar One Direction.

Det passar faktiskt bra med att jag fick en dagbok nu, för det händer så mycket i mitt liv, och jag har ingen att prata ut med. Jag har ju kompisar, men dom är inte direkt några man sitter och snackar med. Det pratas väldigt mycket skitsnack runt om här, så man säger inte vad som helst till vem som helst.


Del 1 av min andra novell! Killarna kommer att komma in efter några delar, jag vill inte gå för fort fram. Ni får jätte gärna kommentera vad ni tycker! Tack till er som alltid slänger in en urgullig kommentar! You light up my world, babes! Förlåt om delarna kanske blir lite långa och långtråkiga såhär i början, men jag vill inte skriva de 'största' och meningsfullaste, och kanske roligaste, sakerna på en gång, det får bli lite 'mellandelar'! Hoppas ni står ut. :)


Imorgon!

Imorgon kommer det de första kapitlet på den nya novellen! Jag kan avslöja att den här novellen kommer förhoppningsvis bli längre och mer intressant att läsa! Kom tillbaks imorgon!


Ny novell..?

Nu när min flrsta novell, Taken, är slut så vill jag jätte gärna börja på en ny novell. Jag har faktiskt skrivit några delar redan, och har lite ideér i huvudet, men vill ni ha med något speciellt? Kommentera hur just DU vill novellen ska vara! Ge mig lite ideér! :)

Jag har tänkt lite, och undrar om jag ska skriva på ENGELSKA ELLER SVENSKA? Det lutar åt svenska rakt igenom förutom när dom pratar, men hur vill du ha det??
 
Hur vill du att DELARNA ska vara? Långa, korta, många eller få?

Som sagt, kommentera jätte gärna så skriver jag ännu en novell, som förhopningsvis kommer bli bättre än Taken!
 
 

Taken - Del 26 SLUTET

"Where are you going?" Ropade Stan, men som tur var följde han inte efter. När jag var framme hos Harry vände han sig om mot mig, och jag drunkade igen i dom där gröna ögonen. Varför Harry, varför ska du vara så fin? "You know, I feel the same for you, Harry." Det var dom orden som räckte, innan han la armarna om mig och kysste mig.

Alina's perspektiv:
Det var den absolut bästa känsla jag någonsin känt, det bästa som hänt mig. Jag var så glad, helt galet. Han kollade mig i ögonen efter kyssen, och hans gröna ögon var lika magiska som vanligt. Lika glittriga och fina, helt underbara. Som han. "I won't let you go, until you answer yes on my next question." Sa Harry och log mot mig. "Maybe I will, if you ask me the question." Sa jag. Jag slängde en blick mot alla våra kompisar. HELA stranden tod vända mot oss, och Kelly var riktigt, arg. Jag tittade in i Harrys ögon igen. "Will you be my girlfriend, Alina?" Frågade han. "Of course." Sa jag, och kysste honom. Jag hörde ett skrik, eller var det två? Jag tittade åt människorna på strandens håll, och de flesta applåderade åt oss och ropade 'yeey'. "I love you Alina." "I love you to, Harry."
 
 
SLUT. Då var min första novell slut! Inte så hemskt nöjd med denna, ville bara få ett slut. Slutet gott, allting gott, right? ;) Jag kommer skriva lite förslag osv om den nya novellen sen!
 
 
 

Taken - Del 25

"Okey, my parents and I were fighting over a stupid thing. They said that they wanted me to be at hom tonight, and when I said that I want to be with you guys, they got angry. And I don't want to come home tonight..." She said, and I could see that she were close to crying. I let go of her hands and gave her a long hug. "You can sleep in our apartment. If you want to."

 
Alina's perspektiv:
Mobilen plingade till, så jag tog upp den ur fickan på mina shorts. Ett sms, från Harry. 'We're outside your house! :D' Skrev han. Jag skyndade mig att ta på mig mina sandaler, tack och lov att jag hade lagt ner pengar innan, annars hade jag glömt det. Jag skyndade mig ut genom dörren och bildörren var öppen. Harry små skrattade åt mig, jag var inte speciellt smidig om man säger så. "You don't have to hurry!" Ropade Harry när jag misslyckande försökte låsa dörren. Mamma hade varit tvungen att åka till jobbet, och hon hade sina nycklar. När jag äntligen lyckats låsa dörren små sprang jag mot bilen samtidigt som jag skrattade lite åt mig själv. Jag hoppade in i bilen och fick ett varmt välkomnade. "Hii!" Ropade alla åt mig, inklusive Kelly. "Haha hi guys!" Svarade jag med. Chauförren gasade iväg mot strandfesten, och vi hade det jätte trevligt i bilen.
 
Efter lite mindre än en timme var vi framme vid stranden, och wow, det var verkligen super fint. Det fanns en scen uppbyggd, en bar, skrattande, dansande, badande människor. Framför scenen fanns det ett litet räcke av galler, antaligen så inget galet One Direction fan skulle hoppa upp på scenen. "READY TO PARTY?!" Louis hade öppnat dörren, och han skrek ut det till folkmassan på stranden. Som svar fick han ett skrik, stämningen var på topp och detta skulle bli en super kväll. "Guys, stage in an hour." Det kom fram en gubbe, som antagligen jobbade vid scenen, som ska att killarna skulle uppträda om en timme. Killarna gick iväg och gjorde lite förberedelser. Så jag, Kelly och Isabell gick till baren för att hämta något att dricka.
 
Timmen gick, och ingen Stan syndes upp. Synd att han skulle komma vid 8, för han är verkligen trevlig. Scenen stod vänd mot havet, så killarna hade utsikt över oss och havet under tiden dom uppträdde. Plötsligt gick dom ut på scenen och dom började att presentera sig. Jag, Kelly och Isabell ställde oss vid kanten av folkmassan. Nu började tonerna av Up All Night att höras i högtalarna, och publiken blev vild. Zayn började att sjunga, och det var helt underbart. Efter Zayn's solo kom Harry's, lika bra som vanligt. Sen började alla killarna att sjunga, och dom öste på och folket skrek och stämningen var verkligen på topp. Jag, Kelly och Isabell sjöng med och skrattade. När dom kom till 'I wanna stay up all night and find a girl and tell her she's the one' så kollade Harry mig i ögonen medans han sjöng. Det ögonblicket var helt magsikt, som om det bara fanns han och jag. När Harry sjungt klart det, och resten av killarna, så blinkade han mot mig innan han började att hoppa upp och ner och kolla ut mot publiken. Jag kunde inte riktigt fatta det, hade han kollat på mig? Precis när låten skulle sluta som kom Stan. "Hi Alina!" Sa han oc log mot mig. Kelly och Isabell kollade nyfiket på oss. "Hi Stan! Guys, this is Stan." Sa jag och tittade på Kelly och Isabell. "And this is Kelly and Isabell!" Sa jag till Stan samtidigt som jag pekade på Isabell och Kelly. Låten var precis slut och killarna började att gå av scenen. Kelly sprang emot dom, och lämnade mig, Stan och Isabell.
 
Harry's perpspektiv:
It's kinda werid, just becasue I've performed the the lads, I'm feeling very happy, and I know exactly what I should do. I saw Kelly running towards us. She literally threw herself in my arms, so I was close to falling backwards. "You were soo great!" She said and smiled to me. "Thanks." I responded, trying to find Alina with my eyes. "You look, kinda happy or something." She said. I were still trying to find Alina, it was hard. "Yeah, I'm. I feel that I wanna do all the things that I just sang." I said, and the song 'Up all night' started singing in my head. "Like, jump around until you see the sun?" She asked. I nodded. I felt her arms around me, so I looked down on her. "Even find a girl and tell her she's the one..?" She said as she grinned. "Yes, even that. I've find a girl, but I haven't told her she's the one." I said and smiled a bit to her. "Well, you can tell her now." She said, and a big smile spread across her face. "You think I should?" I asked. I'm feeling so, rebellouis right now. Mohaha. "Yeah, you should." Kelly said. "Okey." I said, and walked away from her. I can only imagine how angry and sad she is right now, but I've to do this.
 
I finally finded Alina, and she were standing with the other, Isabell and some dude I didn't know. Okey, this is it Harry, now or never. I walked straight to her, concentreted. When I stood behind Alina I poked gently on her shoulder. she turned around, and smiled when she saw me. "Hi Harry!" She said. "Listen Alina, there's something I must say." "Okey, tell me!" She said, suprised. "I know that I've behaves strange recent, but there's a reason." I said and looked down in the sand. "Harry, tell me what's the reason." She said calmly. I looked up in her eyes, and then I said: "It's just because, I'm in love with you." And just when I said that, that dude I didn't know came up behind Alina and out his arm around her. "Hey Alina.. Oh who are you?" He said and looked at me. I saw that Alina suddenly became very uncomfortable. I didn't say anything, and started to walk away, to the see or something.
 
Alina's perspektiv:
Fan. Varför, varför, varför. Varför ljög jag mot mig själv? Harry var den enda för mig, och det visste jag själv mycket väl om. Varför kom Stan, min KOMPIS, fram och la sin arm runt mig och förstörde allting? Jag såg att Harry var nästan förkrossad när hon började att gå mot havet. Jag slingrade mig ur Stans grepp och började att springa mot havet där Harry stod och kollade utåt. "Where are you going?" Ropade Stan, men som tur var följde han inte efter. När jag var framme hos Harry vände han sig om mot mig, och jag drunkade igen i dom där gröna ögonen. Varför Harry, varför ska du vara så fin? "You know, I feel the same for you, Harry." Det var dom orden som räckte, innan han la armarna om mig och kysste mig.
 

Eh, ja ganska lång del! Men jag ville få med detta i en del, och få slut på den här novellen! :)
Inga bilder, meeeen ja.

Taken - Del 24

"Why are you having like the towns prettiest outfit?" Frågade Harry och studerade mig upp och ner. "It was graduation at my school, and I'm on my way home now." Sa jag och log. "Okey! We've to keep on moving, but we'll see you tomorrow, right?" Sa Zayn. "Yeah, you will." Sa jag och log. "Good!" Var Harry snabb med att säga. Jag log mot honom, han är så söt.


Alina's perspektiv:
Dagen flöt på, och när jag kom hem böt jag om till bikini och solade hela eftermiddagen, och sms:ade med Stan. Han längtade tydligen tills imorgon, och det gjorde jag med. Kvällen kom och solen gick, men jag hade en riktigt mysig kväll med mamma. Vi åt middag ute på altanen och skrattade och hade det trevligt. Jag somnade lätt den kvällen. Jag hade faktiskt kommit över Harry lite grann. Väldigt lite bara, men det är ju en bra början.
 
Fredagen kom och solen sken in igenom mitt fönster. Jag hade glömt att dra ned gardinerna för fönstret, som vanligt. Det känns lite 'Alina' att glömma det. Man vaknar ganska sur. Fast det sura inom mig försvann när jag såg vädret, stålande sol! Jag bestämde mig för att springa en runda. Det var lugnt i London, klockan var ju bara 9. Några människor stressade runt iväg till jobbet antar jag. När jag kom hem tog jag en lång dusch, varmvatten blandat med kallvatten. Det skulle bli en bra och kul dag, det har jag bestämt mig för.
 
*9 timmar senare*

Nu är klockan 16.00, 2 timmar kvar tills... Ja, tills den stoora bilen skulle komma och hämta mig. Hm, undra vilka som skulle befinna sig i bilen? Jag antar att det skulle bli jag, den personen jag hatar mest i hela världen, den personen jag är förälskad i och 4 andra superkändisar, bra blandning! Jag skrattade åt mig själv medans jag bestämde vad jag skulle ha för kläder. Efter 15 minuters letande kom jag fram till kvällens outfit. Ett par shorts som var slitna nedtill och ett pösigt linne, matchat med lite armband och ett par fina sandaler fick bli kvällens klädsel. Jag tog på mig kläderna, lockade håret och sminkade mig. Tills sist sprutade jag på lite parfym. Då var jag redo för kvällens fest!

Liam's perspektiv:
The clock were 17.00, and I were already ready. I texted Isabell to see if she were ready, and she texted me back saying that she were ready about a minute. I started to walk to her house. When I were outside her house, and just about to knock on the door, I heard loud vocies in her house. It sounded like her parents and Isabel, mayeb she's fighting with her parents? They said things in another language, probably swedish. I didn't know what to do. Someone opened the door, and it was Isabell. I saw that she were sad. She closed the door, and looked down at the ground. "How are you?" I asked. She looked up at me. "I'm fine.." She said. We started to walk, and I heard that she wasn't as happy as she used to be. I stopped, and she also stopped and looked at me. "I know that something has happened, please tell me. I don't want you to be sad Isabell!" I said, and tooked her hands in my. She started to blush a bit, I just smiled at her. "Okey, my parents and I were fighting over a stupid thing. They said that they wanted me to be at hom tonight, and when I said that I want to be with you guys, they got angry. And I don't want to come home tonight..." She said, and I could see that she were close to crying. I let go of her hands and gave her a long hug. "You can sleep in our apartment. If you want to."

Taken - Del 23

- Are you coming to the beach party @ friday? Please! skrev han
- Okey, I'll be there! :D skrev jag
- Awesome! We'll take a biiig car, so we'll pick you up by 18.00! :) skrev han


Alina's perspektiv:
Nu var de torsdag morgon, alltså avslutning. Och dagen innan strandfesten. Klockan var 7, och avslutningen började vid 9. Jag började denna varma dag med en skön dusch. Sen åt jag frukost och tog det lugnt. Jag njöt av tystnaden. Mamma vaknade vid 8. "När börjar avslutningen?" Sa mamma stressat. "Vid 9!" Sa jag lugnt, i ett försök att få mamma lugn. Det blir aldrig bra när min mamma är stressad. "Okej, vi tar bilen kvart i. Annars har jag ingen chans att hinna." Sa mamma innan hon försvann in i badrummet. Jag gick sen in i mitt rum och satt på mig klänningen och skärpet. Sen borstade jag igenom håret, och gjorde lite lockar i mitt hår. Till smink tog jag bara lite mascara, läppglans och rouge. Jag studerade min spegelbild i helspegeln vi hade i hallen. "Wow, du är jätte fin." Min mamma hade kommit, och hon stod bakom mig. Jag log, för jag var själv ganska nöjd med vad jag såg i spegeln.
 
Efter avslutningen fick jag gå hem, för mamma var tvungen att åka till jobbet, men jag hade ingenting emot det. Jag stannade till på en affär för att köpa en svalkande dricka. Det var verkligen jätte varmt ute idag. Jag hade runt 10 minuter kvar nu, när jag såg 3 människor gå med varsinstor tröja med luvan uppdragen, varsin mössa och solglasögon. Det finns verkligen folk till allt, tänkte jag. Precis när jag skulle gå förbi dom lyfte ena blicken. "Hi!" En av knäppisarna viskade hej till mig. Jag såg att dom alla kollade på mig. Vad ville dom mig? "Oh, hello." Sa jag och skulle precis fortsätta när jag såg vilka knäppisarna var. Haha, det var Louis, Zayn, och Harry... "Haha, I tought it was three weirdos walking around!" Sa jag. "We're the three weirdos!" Sa Harry och log, och jag kunde inte låta bli att le. "We don't want to be recognized." Sa Zayn. "I understand." Sa jag och nickade. "Why are you having like the towns prettiest outfit?" Frågade Harry och studerade mig upp och ner. "It was graduation at my school, and I'm on my way home now." Sa jag och log. "Okey! We've to keep on moving, but we'll see you tomorrow, right?" Sa Zayn. "Yeah, you will." Sa jag och log. "Good!" Var Harry snabb med att säga. Jag log mot honom, han är så söt.
 

Oj, denna delen vart riktigt kort, men vi kör på med en till del lite senare.

Taken - Del 22


Jag tog klänningen och skärpet i mina händer och gick fram till kassan för att betala. Efter jag köpt min klänning kände jag mig väldigt, trött. Helt plötsligt. Som tur var var Isabell klar med sitt shoppande, så vi sa hejdå och sen började jag att gå hem.


Alina's perspektiv:
"Jag är hemma!" Jag ropade det när jag steg in igenom dörren. "Vart har du varit?!" Jag mötte min oroliga mamma. Varför var hon så orolig? "Lugna ner dig!" Jag hann inte säga mer innan mamma avbröt mig. "Du slutade för flera timmar sen!" Åh, just det. Jag har glömt att säga till mamma att jag skulle shoppa efter skolan. "Eh, jag var med Isabell och shoppade lite bara! Varför har du inte ringt mig?" Jag hade precis tagit av mig skorna och tog fram min telefon ur min ficka. Ojdå, 7 missade samtal, av mamma. Jag kollade upp på mamma. "Jodå, jag har försökt flera gånger. Vad har du köpt då?" Mamma fick syn på min kasse från Forever21. "En klänning som jag kan ha på avslutningen!" Jag tog fram klänningen och höll den precis framför mig. "Den är ju, super fin!" Sa mamma glatt. "Jag köpte ett brunt bälte att ha runt midjan också, men det får du se sen!" Sa jag och la försiktigt ner klänningen i påsen.
 
Senare den kvällen satte jag mig framför min laptop innan jag skulle sova. Jag gick in på facebook och bläddrade igenom. Jag såg att min kompis från Sverige, Sara, hade lagt upp ett foto på Harry. Jag kunde inte slita ögonen ifrån bilden. Han är så... Så, det finns inte ord till det. Han är så söt, och hans personlighet är unik. När jag kände hur tårarna trängde sig, så klickade jag snabbt bort facebook och stängde av datorn.
 
När jag vaknade dagen därpå så var klockan 06.30, alltså så hade jag vaknat en halvtimme för tidigt. Jag tog upp min telefon, och hade fått ett sms för en minut sen. Från Stan. Då fick jag en idé.
 
- What are you doing at friday afternoon? :D skrev jag
- Hm, nothing I think! skrev han
- Then, maybe you can follow me to a beach party? :) skrev jag
- Yeah, I'd love to! :D skrev han
- It starts at 19.00! :) skrev jag
- I can't be there at that time, I can be there at 20.00.. :/ OK? skrev han
- It's okey for me, but you'll miss One Direction when they perform! ;) skrev jag
- Haha it's okey for me too, don't like them if you remember... ;) skrev han
- Oh.. Then we'll meet there! :D :D skrev jag
- Yeah we will! Can't wait! :) skrev han
 
Så, då hade jag en "dejt" att gå med på stran festen, super! Bara att han inte gillar One Direction, men det är ju inte så att det är One Directions fest eller så. Lite senare under dagen sms:ade Louis' mig.
 
- Are you coming to the beach party @ friday? Please! skrev han
- Okey, I'll be there! :D skrev jag
- Awesome! We'll take a biiig car, so we'll pick you up by 18.00! :) skrev han

Jag håller på att få ett slut på den här novellen, för jga vill börja med en ny! Fast jag ska inte bara sluta den här helt plötsligt, men jag ska försöka att skriva så få delar till, för att sedan köra på 100% på en ny novell. Hoppas det är okej!?!?
LEAVE FEEBACK please, skulle va as schysst om alla gjorde de! (:

Taken - Del 21

När dagen äntligen var slut kände jag inte för att åka hem. Jag bestämde mig istället för att gå till något café i London, för det fanns gott om cafén här. Jag hittade ett litet sött café, och gick in där. Väggarna var ljuslila, och golvet var svart-vitt. Hm, inte så fint inrett, men sött var det. Jag gick fram till disken och skulle beställa. Jag stod framför disken, men det stod ingen där. Efter att jag stått där i några sekunder kom det fram en kille jag mycket väl kände igen, faktiskt.

Alina's perspektiv:
Även fast jag knappt sett de där blåa ögonen, så var det svåra att glömma. Även fast jag kollat in i dom medans jag gråtit för fullt, så kände jag igen dom. Och dom kände igen mig. Han kollade mig i ansiktet, och jag började plötsligt skämmas. Jag hade träffat den här människan igår, och han verkade väldigt snäll. Men jag hade bara varit otrevlig och vänt ryggen mot honom. Han hade tagit upp mina nycklar från gatan, och jag hade sagt tack, men om han hört det eller inte, det visste jag inte. "Öh, hello." Sa jag försiktigt. "Hi.." Sa han blygt. "I..It feels like I've seen you before." Sa han. "Yeah, you have. Yesterday, at night." Sa jag och log lite. Han började att le mog mig också. "Oh, you were that crying girl, who dropped your keys?" Frågade han skämtsamt. Jag nickade. "Not every night you meet a crying girl dropping her keys on the street, haha." Sa jag och kollade generat ned på golvet. Han skrattade. Det blev lite tyst, tills jag kom på varför jag var här. "Oh, I'd like to have a coffee latte." "Okey, that will be 1,86 pound. I come with your coffee latte when it's done." Sa han. Jag fiskade upp min plånbok som låg i min väska, och gav honom pengarna. Jag gick sen och satte mig vid ett av borden. Det var inte så mycket människor här. Efter några minuter kom killen med min kaffe latte. "Here.." Sa han och ställde koncentrerat ned muggen på bordet framför mig. "Thanks!" Sa jag. "You know, I've a paus. If you want to, I can join you, if you want?" Jag skrattade lite, innan jag sa: "Yeah! Sit down!" Han satte sig mittemot mig. "Oh, I'm Stan." Sa han. "And I'm" "Alina." Stan avbröt mig. Vänta lite nu, hur visste han vad jag hette? Stan började att skratta, han förstod nog att jag var ganska chockad. "I've seen you in the magazine." Okej, detta var läskigt. "What?" Det var det ända jag fick ifrån mig. "Yeah, you're famous." Sa Stan samtidígt som han skrattade. Ett perfekt leende tog plats i hans ansikte, ett leende som smittade av sig. Jag forstod fortfarande ingenting. Noll procent. Men jag skrattade i alla fall. "The paprazzis have taken pictures of you when you're hanging out with those kids from One Direction or what they call theyselfs.." Stan verkade inte gilla dom. "Not because I'm a fan or something, I've just seen you in the magazines in the stores and so." Varför gillade inte Stan One Direction? Dom var ju as bra och stört sköna. "You don't like them, am I right?" Jag frågade Stan det med ett leende, men jag var fortfarande seriös. Stan började skratta, ett fejkat överdrivet skratt. När han märket att jag inte skrattade med honom så slutade han genast, och letade efter något på bordet. Antagligen en kopp kaffe eller något för att ha något att göra. "Let's say, I.. You're right, I don't like them.." Sa Stan. Jag kunde inte hålla mig ifrån att fråga. Nyfikenheten tog över mig. Om det var bra eller dåligt, det skulle jag få reda på nu. "Why?" Sa jag medans jag tog några småklunkar från min kopp med kaffe. Stan fick något allvarligt i blicken. "I don't like to talk about it. They haven't done anuthing to me, I just don't like them, okey?" Wow, hur kunde man inte gilla någon som inte hade gjort en något? Man behöver ju inte älska eller avguda personen heller, inte ens gilla den. Inte tycka någonting om den alls, helt enkelt. Jag kände att det var dags att bryta den pinsamma tystnaden som hade uppstått medans jag ställde ner min kaffe kopp. "This coffee latte is really good!" Sa jag, och det fick Stan på helt andra tankar.
 
Efter en trevlig halvtimme med Stan inne på det lilla cafét knatade jag nu hem. Det började bli varmt nu, och det slog mig att den var sista veckan i skolan nu. Jag slogs av panik, då jag insåg att jag inte hade något att ha på mig. Avslutningen var på torsdag, så jag skulle behöva shoppa imorgon. Kanske skulle jag få med mig Isabell? Eller mamma? Jag tog upp min mobil, och hade fått ett sms av ett okänt nummer. Jag misstänkte en person, som hade skickat sms:et, och jag hade rätt. Det var Stan som hade skrivit '//Stan :)' eftersom jag hade gett mitt nummer till honom, eller han hade frågat efter det. Jag svarade med en glad gubbe, innan jag smsade Isabell. Jag frågade vad hon skulle göra imorgon på eftermiddagen. Svaret blev: 'Jag tänkte gå på stan lite, måste shoppa lite sommarkläder!' Ett perfekt svar, med andra ord. Vi bestämde att vi skulle träffas klockan halv fyra utanför Starbucks.
 
Dagen i skolan rullade på, och klockan blev tre och jag började att gå mot Starbucks. Jag var lite tidig, så jag satte mig på en blå bänk och bara kollade på London. Alla människor. Jag tänkte tillbaks på Sverige. Vilken skillnad, eller inte? Jo, självklart att jag märkte skillnad. Jag väcktes ur mina tankar när jag hörde en glad röst säga 'Hej!' Det var Isabell, och jag hälsade glatt tillbaks. Vi var inne på några affärer, och jag greps mer och mer av panik när jag inte hittade någonting. Detta är slutet, tänkte jag. Tills vi gick in på Forever21. Där, där hängde en jätte fin, vit klänning. Det är konstigt, men bredvid klänningen hängde det ett brunt skärp. Det var verkligen menade för varandra, klänningen och det tjocka skärpet. Jag gick som hypnotiserad mot klänningen, och granskade den. Jag är säker, detta är min avslutnings klänning! Jag vände mig om, och såg att Isabell kollade på mig och klänningen. Hon hade ett flin i ansiktet, jag med. Vi nickade ondskefullt mot varandra, innan vi brast ut i skratt. Folk kollade skumt på oss, och vi drog tills oss ett par till blickar när vi började prata svenska. Denna klänningen skulle matcha fint med lite smycken hemifrån, jag har tusentals smycken. Jag tog klänningen och skärpet i mina händer och gick fram till kassan för att betala. Efter jag köpt min klänning kände jag mig väldigt, trött. Helt plötsligt. Som tur var var Isabell klar med sitt shoppande, så vi sa hejdå och sen började jag att gå hem.

Nu vill jag ha en massa kommentarer med era kommentarer, både bra och dålig feedback!

Taken - Del 20

Precis när jag lagt ifrån mig min mobil på bordet framför soffan så ringde den igen. Jag lutade mig framåt för att se vem det var. Harry, vad har han att säga..?

 

Alina's perspektiv:
Jag svarade lite motvilligt i telefonen.
 
- Hi..
- Alina! Hey! Sa Harry glatt.
Varför var han glad? Fast jag kunde inte hjälpa att ett leende spred sig i mitt ansikte när jag hörde hans röst.
- Hi Harry. Sa jag, jag skulle inte låta glad och som om allting är glömt. Fast vad är det som är glömt? Jag verkar ha väldigt svårt att inse att han inte gillar mig. Vi var aldrig ens tillsammans.
- How are you?
- I'm fine, I think. You?
Våran konversation var helt olik som det brukar vara.
- Okey, you doesn't seem fine. Sa Harry.
Jag kände hur nära gråten jag var. Jag tror Harry märkte det.
- Listen Alina, that thing yesterday.. That was just a game. I don't like her! I..
FORTSÄTT! Skrek en röst inom mig. Men han vart tyst.
- It's okey Harry..
Hur kunde jag säga så? Antagligen för att jag inte ville släppa honom. Vi pratade på lite om allt och inget, och mot slutet så kom det.
- Are you coming to the beach party next week? Frågade Harry.
- Maybe. I talked to Isabell, and she said that everyone of you have like dates. Okey, nearly everyone. And I don't want to, you know, be in your way or something.. Sa jag.
- I don't have a date! Sa Harry fort.
- Well then, maybe we can do company? Sa jag.
Harry dröjde lite med sitt svar.
- Oh, eh.. började han. I've already promise Kelly that I'll be her company.. But you can come anyway!
- Oh, forget about it then. Sa jag, kort och fort.
- But Alina.. You can come anyway, right? Sa Harry.
- I've to go now, see ya. Sa jag innan jag slängde på. Och innan jag började stor gråta.
 
Dagen efter var det måndag, måndag och skola. När väckarklockan ringde så hade jag ingen lust alls att gå upp. Allting kändes så meningslöst. Men jag kämpade mig upp i alla fall. När jag kom ner till undervåningen så satt mamma och drack en kopp kaffe samtidigt som hon läste tidningen. När hon hörde mig så lyfte hon blicken från tidningen till mig. "Godmorgon!" Sa mamma, och hon verkade lite extra glad. Jag ville inte förstöra hennes humör genom att svara otrevligt, eftersom jag inte alls mådde bra. "Godmorgon mamma." Sa jag samtidigt som jag log ett falskt leende. Jag kämpade mig igenom dagen, och skolan var rätt hemsk. Den ända som fanns i mina tankar var Harry, Harry och Harry. Jag kunde inte låta bli att tänka på hans bruna, lockiga hår. Eller hans gröna ögon man druknade i. Eller hans perfekta leende. Det gick inte att glömma.
 
När dagen äntligen var slut kände jag inte för att åka hem. Jag bestämde mig istället för att gå till något café i London, för det fanns gott om cafén här. Jag hittade ett litet sött café, och gick in där. Väggarna var ljuslila, och golvet var svart-vitt. Hm, inte så fint inrett, men sött var det. Jag gick fram till disken och skulle beställa. Jag stod framför disken, men det stod ingen där. Efter att jag stått där i några sekunder kom det fram en kille jag mycket väl kände igen, faktiskt.

Taken - Del 19

 Jag både såg och kände hur han stirrade på mig. Vad är felet på grabben? Jag tryckte ner handtaget på dörren. "Goodbye Alina." sa Harry och kollade på mig, jag såg att han log lite. Usch, det äckligt fina leendet var framme, som jag hade totalt fallit för. Jag stannade upp, och vönde huvudet mot golvet. "Bye, Harry."

 
Alina's perspektiv:
Tårarna brände bakom ögonen hela vägen hem. Fast efter jag gått halva vägen så kunde jag inte hålla emot dom längre. Jag gick och grät och snyftade och kollade ner i marken. Jag såg att det kom någon, någon som var 15 meter framför mig ungefär. Jag drog ner handen i min ficka för att kolla husnyckeln, och jag hittade den. När jag var runt 5 meter från personen så tappade jag nyckeln på något vis, så den flög fram någon meter. Människan stannade upp, likaså gjorde jag. Jag såg att det var en kille, som var i ungefär min ålder. Han böjde sig ner för att ta upp mina nycklar. Han gick sen mot mig, och sträckte fram handen där mina nycklar låg i. Jag räckte fram min hand också, och han gav mig nycklarna. "Thank you" Sa jag samtidigt som jag snyftade lite. Han kollade upp i mitt ansikte, och ja gstirrade rakt in i ett par blåa ögon. "How..are you?" Frågade han oroligt. Jag kom på då att jag hade gråtit mycket, och allt mitt smink hade säkert bildat ränder i mitt ansikte. Jag torkade bort lite tårar samtidigt som jag kollade ner i marken. Jag kände hur kall jag var i ansiktet. "Eh, I'm fine." Sa jag och började att gå. Varför ska han bry sig?
 
Dagen efter vaknade jag upp, helt ensam. Mamma var inte hemma. Jag satte mig framför tv:en och kollade ointressant på den. Min telefon började att ringa, så jag sprang till mitt rum för att svara i min mobil som låg i mitt rum. Jag fick alltid lite små panik när telefoner började att ringa. Det var Isabell, därför bestämde jag mig för att prata svenska.
 
- Hej Isabell!
- Hej Alina! Hur är det? Du verkade.. lite ledsen igår?
- Jo, alltså nej då, jag mår bra.
- Säker? Jag hörde oron i Isabell's röst.
- Säker..
- Kommer du till strandfesten nästa fredag? Frågade Isabell
Vad skulle jag svara?
- Ehm, jag vet inte..
- Men kom igen! Liam sa att han skulle gå med mig till stranden, han är så söt! Och Zayn's flickvän skulle vara där! Och Eleanor ska dit och det kommer bli jätte kul!
- Ja men, jag har ju ingen att gå med. Eller jo, er såklart! Men ni kommer ju att typ, va upptagna med varandra.
- Haha, nej självklart inte! Sa Isabell. Fråga Harry om han ska dit med någon.
Jag orkade inte tjafsa mer om strandpartyt, och jag tänkte inte fråga Harry om han ska dit med någon.
- Vi får se! Jag måste lägga på nu, hejdå! Sa jag.
- Okej, hejdå! Sa Isabell, och vi la på.
 
Precis när jag lagt ifrån mig min mobil på bordet framför soffan så ringde den igen. Jag lutade mig framåt för att se vem det var. Harry, vad har han att säga..?

Lämna feedback, snälla! :)

Taken - Del 18

"You know I.. never say no to the things they say I've to do" sa Harry och blinkade mot mig. Jag kände hur kinderna blev rödare och rödare. Det började med att Zayn skulle krama Niall. Efter det snurrade Niall på flaskan och den kom på Harry. "Give Kelly a kiss. On her mouth" Och med dom orden så dog jag inombords


Harry's perspektiv:
Fuck. Why? Why did Niall said that I've to kiss Kelly? Why not Alina? I remembered when I said, clearly, to Niall that I like Alina more than I like Kelly. He knows that, he has not forgotten! Oh no, maybe he also like Alina? This is getting weird. I looked at Kelly and I sawed her looking at me, and grinned. Why didn't I just said 'truth' instead of 'dare'? Why're we even playing this stupid game? I remembered that I said to Alina that I never say no to anything in this game. Speaking of Alina, I didn't dare to give her a look. But I feelt that I've to. I gave her a look, and tried to say that I didn't like this. At all. I think I failed it, cause Alina were looking at the floor, with a dead sight. All I wanted to see, is her brown, beautiful eyes. "Today Harry!" I looked at Kelly, she was not patient. I moved over the floor, and I was standing in front of her. "We can not do it here, in front of all of you!" Kelly said, and pulled me into the hallway. I just stared at her. But I noticed that she had very fine, green eyes. Her face started to get closer mine. She closed her eyes, and I did tthe same, trying to make the best out of the situation. Our lips touched in a kiss. It was over after some seconds. I looked her in her eyes, while smiling to her. She walked away to the other, and I followed. They all laughed when we came into the room, but not Alina. She was looking at the floor, and then in my eyes. She looked away fast, and I felt something in my stomach. The game continued, and it ended up with us just talking. Alina didn't say much. Just some word sometime and a little laugh.
 
Alina's perspektiv:
Jag mådde illa, riktigt illa. Jag ville bara härifrån. Jag hatade allt, och alla. Usch, allt var skit. Jag tog upp min mobil ur min ficka, och kollade tiden. Klockan var halv 10, jag skulle kanske kunna smita härifrån utan att dom misstänkte något. Louis kom in i tv-rummet, efter att han snackat i telefon med någon. "Okey guys, next friday it's a beach party at a beach half an hour from here. And we're going to play there! And party, of course." Sa Louis och skrattade lite. Några av killarna ropade 'woah', antagligen tyckte dom att det skulle bli kul. "Maybe, you guys wanna follow us?" Sa Niall, och gav mig, Kelly och Isabell varsin blick. Vi kollade på varamdra, och nickade. Jag orkade inte kämpa emot med något som gjorde att jag inte kunde komma. Efter några minuter öppnade jag munnen för en ursäkt att lämna, som faktiskt var sann. "I think I've to go home, I'm starting to feel a bit.. strange." Sa jag. "Okey, but it was funny that you camed!" Sa Niall. Zayn nickade intygande. Jag reste mig upp. "Bye Alina." Sa alla, utom Harry och Kelly. "Bye!" sa jag. "I follow you to the hallway." Jag hörde en bekant röst säga det. En röst, som var helt magisk. Självklart var det Harry's. Jag gick till hallen, och han följde efter. Jag satte mig ner och tog på mig mina skor. Jag både såg och kände hur han stirrade på mig. Vad är felet på grabben? Jag tryckte ner handtaget på dörren. "Goodbye Alina." sa Harry och kollade på mig, jag såg att han log lite. Usch, det äckligt fina leendet var framme, som jag hade totalt fallit för. Jag stannade upp, och vönde huvudet mot golvet. "Bye, Harry."

Taken - Del 17

Like a hate-glance. Then I looked at Louis, he looked very irritated. "Yeah, I finded my girl" I said with a smile, while I giggled a little. Kelly walked away to the others, pretending she didn't heard what I just said. This is going to be a... interesting night...!



Alina's perspektiv:
Vi gick in till tv-rummet där alla satt någonstans. Vi slog oss ner bredvid Zayn, eller jag satte mig bredvid Zayn och Harry bredvid mig. "Hi Zayn!" sa jag glatt. "Hi.." sa han. Han lät lite ledsen. "What's happend?" sa jag förvånat. "Harry, come! I've to say something.." Vi vände våra huvuden om, och Kelly stod där och kollade på Harry. Precis när han hade satt sig i soffan, så fick han springa upp igen. Harry gav mig en blick, och jag vet inte riktigt vad den betydde. Han lyfte sig upp, och gick efter Kelly som försvann. "Zayn, what is it?" frågade jag. Zayn kollade ner i soffan, och sedan upp på mig. "I just.. feel a bit lonely." sa han. Han gav ifrån sig något ljud, typ ett fniss som man fnissar när man skäms lite. "Perrie is at a vaccation, and.." jag avbröt honom där. "Who's Perrie?" sa jag. Väldigt förvånat. Han kollade på mig."You know, my girlfriend" sa Zayn och sprack upp i ett leende och kollade drömmande ut genom fönstret. Vänta lite här nu, hade Zayn en flickvän? "Oh, I understand. I feel a bit lonely too" sa jag och log mot Zayn, som nu kollade på mig. "But, why? You have all your friends here! And Harry!" sa Zayn. "Yeah, I know I have my friends here. But you have somebody to call girlfr.. What??" sa jag hastigt. Zayn gav mig en oförstående blick. "Huh?" sa han. "Why did you say 'you got Harry?'" frågade jag. "Come on, you 2 are cute together!" sa Zayn och log. "But we're not a couple!" sa jag. "He got... Kelly.." sa jag och kollade sorgser ner i soffan. Jag märkte att jag satt på en vit filt som låg på den mörkblåa soffan. "Hahahah, don't be silly Alina!!" sa Zayn. Vad menade han med det? "What?" sa jag och lyfte blicken från filten på soffan. "He don't want Kelly, he wants you!" Vänta lite nu, vad sa Zayn precis?
 
Efter ungefär en kvart hos killarna så började vi att höra ljudet av regndroppar som smattrade mot fönstret. "Love the weather..." sa Niall ironiskt. "What do you guys wanna do?" frågade Louis. "Hm.. Maybe dare or truth?" sa Kelly. "Okey." Vi satte os i en ring på golvet, och hämtade en flaska. "You know I.. never say no to the things they say I've to do" sa Harry och blinkade mot mig. Jag kände hur kinderna blev rödare och rödare. Det började med att Zayn skulle krama Niall. Efter det snurrade Niall på flaskan och den kom på Harry. "Give Kelly a kiss. On her mouth" Och med dom orden så dog jag inombords.