Moments - Del 3
Hela min måndagskväll gick åt till att leta efter information till One Directions konsert. Det var allting som spelade någon roll. Dom skulle inte ha någon backstage biljett, så chansen att träffa dom var ju körd. Typiskt… Men jag får vara glad att jag i alla fall skulle se dom, live!
Tisdagen gick, inget speciellt hände i skolan. Jag, Klara och Ebba satt bara och pratade om One Direction, såklart! När jag kom hem gick jag raka vägen upp på mitt rum och satte på datorn, och längtade efter One Directions konsert. Det skulle bli sååå grymt. Någonting som var mindre grymt var när min mamma ropade på mig. ”FRIDA! SKULLE DU KUNNA KOMMA NER LITE?” Ropade mamma. Vad ville dom nu? Jag svarade inte, utan gick ner till tv-rummet där mamma och pappa satt. ”Sätt dig ned.” Sa pappa och kollade på en plats i soffan som var ledig. Jag satte mig ned, vad är det som händer?
Hela mitt liv var förstört. Jag svär, allting är så dåligt som det kan bli. Det mamma och pappa ville säga var att jag inte fick gå på One Directions konsert. Klockan var 22.00 nu, och det hade gått runt 4 timmar sen dom sa det, men jag har inte slutat gråta. Jag funderade skarpt på att rymma hemifrån, men jag orkade inte. Jag orkar inte röra på mig. Det är därför jag somnade med alla kläderna på, sminket blandat med tårarna som rann nedför mina kinder.
När jag vaknade såg jag helt hemsk ut. Jag tvättade ansiktet länge och noga. Idag var det onsdag, och imorgon skulle biljetterna släppas. Fan också. Varför ska mina föräldrar vara just mina föräldrar? Varför fick jag den oturen? När jag kom till skolan såg Klara och Ebba att jag var ledsen och inte som jag brukar vara. ”Men Frida! Vad har hänt?” Frågade dom. ”Jag… Jag får inte gå på One Directions konsert.” Sa jag med gråten i halsen. Jag är glad att jag bara tog lite vattenfast mascara som smink idag. Dom kom fram och kramade om mig. ”Du kan vara lugn. Vi får inte heller gå.” Sa Ebba. Klara nickade. Jag kollade på dom, med en konstig blick. ”Men… Hur kan ni vara så lugna?” Ebba och Klara gav varandra en mystisk blick. ”Allting ordnar sig.” Sa dom i mun på varandra.
Onsdagen, och torsdagen gick. Nu var det fredag, min 15-års födelsedag. Världens sämsta födelsedag någonsin. Jag var fortfarande helt förkrossad, och hade tvingat mig själv igår till att sitta och kolla när biljetterna försvann på hemsidan där man köpte biljetterna. Jag hade varit vaken i 30 minuter, innan min familj kom in och började sjunga. ”Jag må hon leva. Jag må hon leva. Jag må hon leva ut i hundrades år!” Sjöng dom. Lika glada som vanligt. Jag kollade på dom. VARFÖR HAR DOM INTE MED SIG NÅGRA PRESENTER? Jag satte mig hastigt upp i sängen, vilket gjorde att min familjs stämma dog ut. ”God morgon födelsedagsbarnet!” Sa mamma. ”Hej.” Sa jag, kort och snabbt. ”Vi vet att du är jätte ledsen, men vi hoppas att våran lilla present kan göra dig glad.” Sa pappa och sträckte fram ett litet kuvert. Seriöst, hur ska en bit papper göra mig glad? Tänkte jag. Jag tog kuvertet, och öppnade det långsamt. Jag tog upp en orange pappersbit, och läste på den. Jag var väldigt trött, så det tog ett tag att förstå vad som verkligen stod där. Ja, antigen det, eller så hade jag bara svårt att förstå att det var en biljett till One Directions konsert.
Del 3! :D Tycker ni? KOMMENTERA! Sååå kul att få läsa era kommentarer!
Moments - Del 2
Det passar faktiskt bra med att jag fick en dagbok nu, för det händer så mycket i mitt liv, och jag har ingen att prata ut med. Jag har ju kompisar, men dom är inte direkt några man sitter och snackar med. Det pratas väldigt mycket skitsnack runt om här, så man säger inte vad som helst till vem som helst.
Ljudet av väckarklockan lät i hela mitt rum, eller kanske hela huset. Jag kände mig riktigt trött idag, och det är kanske anledningen till varför jag är 30 minuter försenad, skit också. Klockan var nu 07.00, så jag började om en timme. Jag var verkligen ingen morgonmänniska, men jag kämpade mig upp i alla fall. Det första jag gjorde var att välja kläder. Hm, vad kan passa en vanlig måndag? Efter lite letande, inte för länge eftersom jag inte hade så mycket tid, hittade jag min gråa, älskade Hollister hoodie. Den fick det bli med ett par vanliga jeans. Jag skyndade mig sen in i badrummet och började att borsta mitt hår. Frisyr, sidofläta. Nu var det bara sminket kvar. Ja, jag var tvungen att bära massa smink varenda dag. Om jag inte skulle det, skulle jag inte passa in. Och att passa in är det enda allting handlar om här, om man vill vara ’cool’ så att säga. Jag började med foundation, för att sedan fortsätta med puder. Efter det eyeliner och mascara. Egentligen är det sjukt, men jag tycker inte att det är fint med såhär mycket smink, men ändå känner jag mig tvingad till att bära allting. Jag avlutade min sminkning med lite läppglans. Jag små sprang sen stressat in till mitt rum och hämtade min iPhone och hörlurar. Ner till hallen och på med Converse, i med hörlurarna och på med One Direction. Nu är jag redo för dagen.
Dagen började med engelska, mitt favorit ämne. Fast jag skulle aldrig erkänna att engelska var kul eller så, då är man ju nördig. Ja, jag har ett behov av att passa in om ni inte redan märkt det. Förmiddagen hade flytit på fint, och nu satt jag med Klara och Maja i matsalen och åt lunch. Eller ja, vi ÅT inte. Jag skippade ju frukosten eftersom jag var så stressad, men inte äter man lunch i skolan, där är man ju nördig. Vi satt bara och snackade lite, och jag hade hur ont i magen som helst. Och inte blev det bättre av att Tyra kom. Tyra var en lång tjej, med blont hår och blåa ögon. Hon var verkligen snygg, och hon hade gjort ett modelljobb. Varför hatar jag henne? Jo, för att hon skryter om sitt modelljobb hela tiden, (fast hon är ingen modell) och hon förstörde nästan mitt och Daniels förhållande för några veckor sen. Fast mina två ’bästa vänner’ har inget emot henne, hon är ju populär, och man får status av att hänga med populära människor. ”Hej Tyra!” Sa Klara och Maja och kramade om Tyra. Jag fick aldrig någon kram? Klara och Maja var som samma person, gjorde alltid likadant och tyckte likadant och så vidare. ”Hej!” Svarade Tyra med. ”Hur är det då?” Frågade Klara. ”Jodå, det är fint. Inga modelljobb just nu!” Och efter Tyra sagt det där, så orkade jag inte mer. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Mycket intressantare än Tyra Oskarsson. Jag skrollade igenom allting lite ointresserat, tills jag kom till en tweet som One Direction Sweden hade twittrat. ’Killarna kommer att vara i Sverige inom en månad för att träffa fans, och självklart för en konsert! Klicka på länken i tweeten över för att få all information!’ Jag trodde jag skulle, typ avlida. Jag skrollade ned en liten bit och såg att One Direction kontot hade skrivit denna tweet: ’We’ll be in lovely Sweden about a month!’ Jag satt och stirrade på min mobil, är detta verkligen sant? ”Eh, Frida? Hur är det?” Jag vaknade ur mina dagdrömmar när jag hörde Maja prata med mig. ”Det, det är bra..” Svarade jag. Klara som satt bredvid mig kollade på min mobil. ”ONE DIRECTION KOMMER TILL SVERIGE!!” Ropade hon sen ut. Många blickar i matsalen vändes mot oss. Vi satt vid ett runt bord, och Maja satt mittemot mig. Hon ställde sig på min ena sida och kollade på min mobil.
One Direction skulle vara i Sverige i 4 dagar. Dom skulle ha konserter 2 dagar, vara i en studio i 1 och bara hänga i Sverige samt åka hem den sista dagen. Den första dagen i Sverige skulle spenderas i studion, och lite i stan. När jag gick hem från skolan hade jag One Direction på högsta volym i hörlurarna. Jag skulle prata med mamma och pappa om biljetterna på en gång när jag kommer hem. När jag klev innanför dörren var hela familjen hemma, ovanligt. Jag tog av mig skorna och gick till altanen, där mamma och pappa satt i varsin stol. Jag satte mig i en stol bredvid mamma. ”Hej, mina fina föräldrar!” Sa jag glatt. Mamma och pappa kollade förvånat på varandra. ”Haha, vad har hänt?” Sa pappa. ”Nej, inget speciellt!” Svarade jag. ”Hm, det är någonting. Eller så vill du ha något.” Sa mamma och log. ”Mm, kanske det sistnämnda!” Sa jag, och jag kunde inte hålla mig från att spricka upp i ett stort leende. ”Berätta vad det är.” Sa pappa. ”Okej, det är så att One Direction ska komma till Sverige, och ha konsert. Och biljetterna släpps på torsdag.” Jag tog en liten paus för att se hur mammas och pappas ansiktsuttryck såg ut. Dom verkade inte alls förvånade eller så. ”Så, jag undrar om jag kanske, möjligtvis skulle kunna få en biljett?” Mamma och pappa växlade en blick. ”Vem vet..” Var det enda dom sa.
Sådär, del 2! Ursäkta om det blir lite långa och kanske tråkiga delar i början, men tyvärr så får det vara så. Som vanligt, så skulle jag verkligen uppskatta om ni lämnar en liten kommentar hur ni tycker om denna delen!
BTW LIVE WHILE WE'RE YOUNG ÄR SÅÅ GRYM OCH MUSIKVIDEON SÅ SMASHING ATT JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN.
Moments - Del 1
Jag låg och kollade upp i taket, eftersom att jag låg i min säng. Jag försökte sova, men det gick verkligen inte. Jag vände mig om och kollade på min väckarklocka. Den digitala klockan visade 23.58, så min mamma borde vara hemma snart. Mamma hade informerat mig och resten av min familj att hon skulle vara hemma klockan 24.00, så jag kunde lika gärna ligga vaken och vänta på henne. Jag blundade, bara för att se om jag kanske skulle kunna somna. Undra varför jag inte kunde somna? Antagligen för att jag saknade min mamma så mycket. Hon har varit i London i 1 vecka. "Hej älskling!" Jag hörde min pappa ropa. Jag öppnade ögonen, lika klarvaken som förut. "Sch!" Sa min mamma. Jag slängde det blåa täcket som låg över mig åt sidan, och var sen i full fart nerför trappan. Hallen var precis nedanför trappan, så jag möttes av mamma och pappas häpna blickar. Dom stod och höll om varandra, jag tror att jag avbröt något! "Hej mamma!" Sa jag glatt. Mamma släppte pappa, och gick fram till mig. Jag fick en mysig kram. Jag är som min mamma, jag älskar att kramas. "Hej Frida. Jag har saknat dig så mycket." Sa mamma. "Jag har saknat dig med, jätte mycket!" Sa jag, Mamma släppte mig. "Nu måste vi sova, imorgon ska du få en liten present från London, som jag tror du kommer gilla!"
Nästa dag vaknade jag av mig själv. Jag älskar sådana morgnar, när man vaknar när man känner sig redo för dagen liksom. Jag såg att klockan var 09.23, och det var söndag. Jag gick in till mitt badrum. Ja, jag har ett eget badrum som finns i mitt rum, en dörr emellan. Jag ställde mig framför spegeln. En tjej med långt brunt hår kollade mot mig. Hon hade bruna ögon, ganska mystiska ögon. För ja, det var så hon var, ganska mystisk. Hennes längd var 170 cm. Eller vänta, denna tjejen är ju jag. Mitt hår var ganska trassligt, så jag tog en svart hårborste och började att borsta håret. Sen tog jag en hårsnodd och satte upp mitt hår i en hög hästsvans. När jag gjort det gick jag tillbaks till mitt rum för att sätta på mig min One Piece. Jag fryser väldigt mycket och lätt på morgonen. Jag kom på att mamma hade ju en present till mig, så jag skyndade mig nerför trappan.
Nedervåningen luktade pannkakor, så jag antog att mamma stod och lagade pannkakor till frukost. Mamma är väldigt bra på att laga mat, och hennes specialitet är just pannkakor. Jag gick till köket där mamma stod och stekte pannkakor. ”Mm, vad gott det luktar!” Sa jag. Mamma vände sig om och log mot mig. ”God morgon.” Sa hon innan hon vände sig om, och återgick till matlagandet. Jag snurrade runt ett varv för att se om min pappa och min syster befann sig i köket. Nej, det gjorde dom inte. Det var väldigt tyst i huset, vart kan dom vara? ”Vart är pappa och Sara?” Frågade jag mamma. ”Dom är iväg och handlar sylt, man kan ju inte äta pannkakor utan sylt!”
När pappa och min syster Sara handlat sylt, pannkakorna var klara och vi satt runt matbordet åt vi upp alla 16 pannkakorna. Vi hjälptes sen åt att plocka bort allt från bordet. ”Mamma, du hade ju en present åt mig!” Sa jag och kollade på mamma. ”Just det! Hämta din syster, så hämtar jag presenterna.” Jag gick upp till Saras rum för att hämta henne. ”Mamma har presenter till oss från London!” Sa jag. Vi sprang ner till köket, och där stod det två påsar. Det fanns en liten skylt på påsarna, och på den ena stod det Frida. Jag gick fram till den påsen, och såg att det låg en bok där i. Jag tog upp boken, och det visade sig vara en dagbok, men inte vilken dagbok som helst. Den var ljusrosa, och det fanns en stor bild på One Direction. Under det stod det ’My secret One Direction diary!” i vitt. Den var kanske lite löjlig, men jag är rätt säker på att det inte har tillverkats någon finare bok, eller dagbok. Det fanns ett litet guldigt lås på sidan, med en nyckel istoppad. ”Den är kanske lite löjlig, men…” Mamma kollade ned i golvet. ”Nej, absolut inte! Det är den finaste boken jag någonsin sett!” Sa jag till mamma, och jag menade det verkligen. Jag vände mig hastigt om mot min syster när jag hörde att hon gallskrek. Hon höll ett cd fodral i hennes händer. Det måste vara något speciellt med fodralet, eftersom min syster stått och kollat på det i nästan en minut innan hon gallskrek och hoppade runt. Jag tog fodralet ur hennes händer, och såg att det var One Directions nyaste album ’Take me home’. Men inte nog med det, på baksidan fanns det 5 autografer, en från Liam, en från Louis, en från Harry, en från Niall och en från Zayn såklart. Jag tappade seriöst hakan. ”Frida, du behöver inte bli arg eller avundsjuk, du kommer att få något, speciellt, lite senare.” Sa min mamma. När hon sa så, så menade hon så. ”Okej, tack för boken!” Sa jag innan jag sprang upp på mitt rum. Väl uppe där så tog jag fram en penna och la mig på mage på golvet med dagboken framför mig. Jag låste upp låset med hjälp av nyckeln som satt i låset. Sen slog jag upp första sidan. Nu ska det skrivas.
Hej! Mitt namn är Frida Svensson, och jag är 15 år. Om man ska vara exakt så fyller jag 15 om 5 dagar, alltså på fredag. Jag går i 9:an, fast det är sommarlov om 3 veckor, skönt! Jag bor i Stockholm, i ett stort hus. Jag bor med min familj, nu ska jag berätta lite om min familj! Min pappa är spanjor, 43 år och han heter Cristian. Min mamma är helsvensk, 38 år och hon heter Annika. Min syster är 11 år och hon heter Sara. Jag älskar verkligen One Direction, så det är därför detta är min ’Secret One Direction dairy’, hehe. Dom lyser verkligen upp hela min värld. Jag har en pojkvän! Han heter Daniel och är 1 år äldre än mig. Han är inte direkt en drömpojkvän, så varför jag är tillsammans med honom vet jag inte. I början var det för att han är snygg, för det är han. Men han är ganska självisk och gör mig ofta ledsen. Om man ska sammanfatta mig, så kan man säga såhär:
Halvsvensk, halvspanjor, långt brunt hår, bruna ögon, älskar att skratta och älskar One Direction.
Det passar faktiskt bra med att jag fick en dagbok nu, för det händer så mycket i mitt liv, och jag har ingen att prata ut med. Jag har ju kompisar, men dom är inte direkt några man sitter och snackar med. Det pratas väldigt mycket skitsnack runt om här, så man säger inte vad som helst till vem som helst.
Del 1 av min andra novell! Killarna kommer att komma in efter några delar, jag vill inte gå för fort fram. Ni får jätte gärna kommentera vad ni tycker! Tack till er som alltid slänger in en urgullig kommentar! You light up my world, babes! Förlåt om delarna kanske blir lite långa och långtråkiga såhär i början, men jag vill inte skriva de 'största' och meningsfullaste, och kanske roligaste, sakerna på en gång, det får bli lite 'mellandelar'! Hoppas ni står ut. :)
