odnovelleer.blogg.se

Alla killarna satt och as garva åt mig, varför? "Ehm, why are you laghing at me?" sa jag lite osäkert. "Cause you said that 'maybe you guys doesn't speak to people you don't know very well often'!" sa Niall samtidigt som han skrattade lite. "She have no idea who we are" sa Louis. "No, should I know who you are?" sa jag. "Okey.." sa Harry. "Now you're going to find out who we are! We have a band called One Direction, and we are.. famous" Dom berättade om deras band, vad dom gjort och om X-Factor. Jag vart helt chockad. Dom skulle sjunga lite nu för mig, en låt som heter More than this

 

 

Oj, oj. dom var ju riktigt grymma. Hur kan jag inte ha hört talas om dom innan? VÄNTA!! Det är ju One Direction dom i Sverige brukade prata om, speciellt Sara. Och jag har hört några i klassen prata om One Direction också. Dom visade mig en musik video på en låt som heter What makes you beautiful. Ännu en super låt, och dom sjöng lika bra som vanligt. Faktiskt, så var ju alla 110% snygga.. Speciellt Harry. "Omg, you're like.. awesome!" sa jag. "Thank you!" "I'm your biggest fan!!" sa jag. Dom började att skratta lite. Jag vände huvudet mot klockan som hängde på väggen, 22.10. "I think I must leave now.." sa jag. "You have school tomorrow?" sa Liam. "Yes, I have. I think I must sleep now" "Maybe you can sleep here?" frågade Harry med hans alldeles för fina leende. "Ehm, I don't wanna be in your way" sa jag. "But you're not!!" sa Louis fort. "Maybe my mom is worried about me" Jag sa så även fast jag var ganska säker på att hon inte var det. "Oh.." sa Niall. "You're right" "Maybe we can take you number, and then we can call you?" sa Harry. "Of course!" sa jag, och sa sedan mitt nummer högt. Efter någon minut hade jag fått ett sms av alla. Jag kramade om Zayn, Liam och Niall. Sedan gick jag ut till Louis bil med Louis och Harry. Efter 5-10 minuter var vi framme framför mitt hus. Jag tackade för skjusten och kramade om Harry och Louis. Sedan gick jag in i mitt hus och låste dörren efter mig. När jag låst dörren hörde jag att Louis och Harry brummade. Jag gick till köket och såg att mamma inte var där. Sedan såg jag att hon hade däckat i hennes säng. Jag sprang upp till mitt rum och la mig på min säng. Efter många tankar flugit igenom mitt huvud så somnade jag.

---

Tadaa, ett nytt kapitel! Jag har skrivit detta kapitel 3 eller 4 gånger... Kommentera! :)

Harry's perspektiv:
Me, Zayn, Liam and Niall had just returned home after we been doing some grocery shopping. Zayn opened the door, and screamed: "VAS HAPPENIN?!" I were the next one in through the door, and the first thing i noticed was a small pair of white converse.  Is there a girl in our apartment? Why is Louis with some other girl than Eleanor? Many questions, Louis would never cheat on Eleanor, so it must be just a friend of his. I felt someone pushing my back a little, probably it was Niall who wanted food. "I'm hungryy" he 'screamed'. So typical him. I think that it was just me who noticed the white shoes on the floor. Then we hear Lou laughed, and a girl. We all stopped what we're doing and gave each other a strange look. Then we saw Louis standing in front of us. "Hello lads!" he said, as happy as usual. We responded him with a ' Hello Lou' and continue what we're doing. "You guys wanna meet my new friend?" Louis said. We all gave him a look, who said 'more than anything else right now' and we nodded. "You can come now!" Louis screamed and looked into the kitchen. Out from the kitchen, a girl with brown hair walked in and tooked place next to Louis. And I tell you, she was a real beauty. We all lost our chin a bit. I looked on the others and they were thinking the same as me. After, maybe 3 seconds, she sneezed. "Well, this i awkward.." she said and looked down at the floor. You could see that she was a bit ashamed. We all started to laugh, and her laughter was so nice. And her smile.. I can't describe it in words how beautiful it was. "Maybe you guys should introduce yourself right now" Lou said and looked at us. I was quickly to stand in front of her. I held out my hand and said "Harry" while smile to her. She tooked my hand, shaked carefully and said "Alina" while smiling to me. And as the flirting machine I'm, and couldn't keep myself from saying: "What a beautiful name!" She looked at the floor, and blushed a bit. "Thank you" she said and looked in my eyes. She had brown, gorgeous eyes. I let go of her hand and she shaked her hand to all the others. This was a girl worth figthing for. The only problem is that i think that the ohter also think so.
 
We made some food, and while eating it we talked with Alina. "How did you and Louis met?" Liam asked. "I had a terrible day.." I saw how she tried to holding back her tears. "I've lost one of my best friend, my dad left me and mom for some other girl, and my mom drinking at home and asked me to just disappear.." "Oh.." Niall said. "And I found her sitting all alone and crying in the rain, so I asked her if she wanted to follow me to our apartment." Lou said. "Tell us more about you!" I said. "Well, I'm swedish.." ."You are?" Niall asked. "Actually, I am. Every swedish girl doesn't have to be blonde and pretty.." Alina said. "No, all of you swedish girls doesn't have to be pretty, but you are one of them who are pretty" I said. She blushed a bit, and said "Hehe, no I'm not.." "You are!!" I said "Can we stop talk about this, please?" she said while looking into my eyes. I couldn't help but smiling. She smiled at me, then she looked away. She continued with "My name is Alina, and I'm 16 years old.. and I'm afraid of... snakes!" We started to laugh a bit, then she said: "It's not easy to talk about yourself actually! Maybe you guys doesn't speak to people you don't know very well often!" We all looked at each other and started to laugh, much and loud. I saw on her that she didn't had an idea who we are.

---

Engelskan kanske inte är den bästa, men vafan. Ni förstår säkert ändå.. ;)

Jag såg sedan på den lilla klockan som hängde på den pastell blåa väggen i badrummet att klockan var några minuter i 8, dags att cykla till skolan. När jag tagit på mig mina vita converse och min blåa regnjacka gick jag ut och hoppade på min cykel. Detta skulle bli en händelserik dag.

Efter ungefär 20 minuters cyklande var jag framme vid skolan. Jag tog upp min mobil för att kolla hur mycket klockan var. 08.27, 3 minuter tills vi började. Jag fick småspringa igenom skolan eftersom jag hade klassrummet längst bort. Jag öppnade skåpet och hängde in min blöta rengjacka och tog sedan mina matteböcker och började att gå mot klassrummet. Alla hade precis gått in, så jag var bara några sekunder sen. Dagen flöt på som vanlig, måndagar är alltid sega. Speciellt om det är 2 veckor kvar till sommarlov! Slutet av dagen kom, då vi skulle ha musik som sista lektion. Idag var det grupparbete, och jag skulle jobba med Marissa, Emily och Mariah. Jag och Marissa var riktigt bra vänner, men Emily och Mariah gillade jag inte så mycket. "I have to go the bathroom, i'll be back in a minute!' sa jag medans jag var påväg ut ur klassrummet. Vi 4 jobbade vid ett bord vid dörren, med våra ryggar mot resten av klassen. Jag var tillbaka efter någon minut, men gick nu igenom dörren som var på andra sidan av rummet. Min klass var ganska stökig, och det märktes tydligt nu. Jag gick genom musik salen bort till Marissa, Emily och Mariah. Jag såg att dom satt och snackade med varandra, det verkade lite hemligt. När jag var någon meter ifrån dom hör jag hur dom pratar om, mig. "She's soo boring, I don't like her at all." sa Emily. "I agree" sa Mariah och nickade. "I'm only her friend because no one else wants to be her friend, not me either. I simply feel a bit sorry for her." sa Marissa. I just det ögonblicket, vart jag riktigt förbannad, och ledsen, och arg, och besviken. Jag gick fram till Marissa och petade henne på ryggen. Alla 3 vände sig om, och tappade hakan lite. "Marissa, can you tell me what the word 'friend' ends with? The last little word?" sa jag. "Ehm, end?" sa Marissa, lite förvånad. "Yeah, friend ends with end, and you wanna know a thing?" jag kunde bli lite dryg när jag var arg, men hon fick vad hon förtjänade.  Jag märkte att det var jätte tyst i musiksalen, och alla huvuden var vända åt oss. "What?" sa Marissa. " This is the end of our friend-relationship" sa jag och vände på klacken och gick mot skolans utgång. Marissa satt bara där, hon kom på att hon precis hade snackat skit om mig.

 

Jag sprang igenom skolan, och hoppade upp på min cykel. Tårarna bara forsade ner för min kind. Det regnade såklart fortfarande i London. Cykel turen från skolan hem brukar i vanliga fall ta runt 20 minuter. Nu cyklade jag den på 10 minuter. Jag ville bort, bort från allt. Jag ville slänga mig i min säng och somna, och aldrig mer vakna igen. När jag kom hem såg jag att mammas bil stod på sin parkerings plats. Varför är mamma hemma? Jag slängde cykeln åt sidan och slängde upp dörren. Då möttes jag av ett hemskt ljud. Mamma som satt och grät i köket. Jag tog av mig mina converse och jag mot köket. Mamma satt med ansiktet mot bordet och armarna runt om. Bredvid henne stod det 2 vinflaskor, en tom och en som var fylld upp till hälften. "Mamma..?" sa jag försiktigt. Mamma tystnade och kollade upp. Hon var helt rödgråten, det var jag med. Jag såg på henne att all hennes ork var helt bortblåst. "Vad har hänt?" frågade jag. Då började hennes tårar att spruta ur hennes ögon igen. "Pappa... Han har.." sa hon medans hon grät. "Han.. har lämnat oss" sa hon och började skrika som man gör när man gråter. Efter ett tag hade mamma lugnat ner sig, så då förklarade hon. "Vi flyttade inte hit på grund av nåt jäkla jobb, utan pappas kärlek flyttade hit. Han har vart otorogen ända sen vi bodde i Sverige" Jag kände hur den där jäkla klumpen i magen blev större och större, och ilskan starkare och starkare. "Jag orkar ingenting alls just nu, så snälla försvinn någon gång" sa mamma . Jag kunde inte tro hennes ord. Bad hon mig att... försvinna? Jag sprang ut i hallen med gråten i halsen. Jag satte på mig mina converse skor och sprang sedan in i London.

 

Efter ett tag orkade jag inte springa längre, så jag satt mig ner vid en vägg och grät. Det var inte många människor just här just nu, vilket var skönt. "Are you okay?" Jag hörde någon som pratade, med mig..? Jag kollade upp, och såg en kille som stod framför mig. Det regnade fortfarande, men jag såg att han hade brunt hår. Det såg ut som om han ville gömma sig lite, för han hade lite överdrivet mycket kläder. Jag torkade tårarna och sa: "No.." "You can't sit here for ever, you must be cold like ice!" Jag nickade lite samtidigt som jag kollade ner i marken. Han räckte fram sina händer, antagligen för att hjälpa mig upp. Jag tog hans händer och stod sedan på mina fötter. Han släppte min vänstra hand, men höll kvar den högra. "Louis" sa han sedan och log mot mig. Vi skakade hand och jag sa: "Alina" Han släppte min hand, och då märkte jag hur kall jag var. "Shit vad kallt.." sa jag för mig själv. "Excuse me..?" sa killen som hette Louis och kollade frågande på mig. "Ehh I was just talking swedish, to myself." "Ah, you're swedish?" "Yes i am." sa jag och log lite mot marken. "Maybe you wanna follow me to my apartment?" Jag kollade upp på honom, och tänkte varför inte? "I share it with 4 other guys, but they're not home yet." "Yes I want! If it's okey..?" sa jag lite osäkert. "Of course!" sa han och vi började att gå mot hans lägenhet.

---

Nu vart det kanske lite långt, men jag ville att detta skulle hända i en del, och sen resten i det andra. Bäst så! Vad tycker ni so far? :)

"Kuckelikuu!" Det var min grymt jobbiga väckarklocka som ringde en måndags morgon. Helst av allt ville jag bara dra täcket över huvudet och ligga i min stora, mysiga säng hela dagen lång. Men det var faktiskt bara 2 veckor kvar innan det blir sommarlov! Jag har bott i London i lite mindre än 1 år. Jag är 16 år, så jag har snart gått ut 9:an. Jag och mina föräldrar flyttade hit för att pappa hade fått ett jätte bra jobb erbjudande, och jag trivs jätte bra här i fina London! Självklart att jag saknar Sverige litegrann, framförallt min allra bästa vän Sara. Men vi höll kontakten över telefon och internet, och vi ska snart träffas också har vi bestämt! "Alinaaa! Dags att vakna!!" Jag hörde pappa skrika på mig från nedervåningen. Segt klev jag upp ur min mjuka varma säng. Mitt humör vart inte bättre heller när jag såg att det spöregnade ute, blä. Inte visste jag heller att denna regniga måndag skulle bli en av de värsta och bästa dagarna i mitt liv.

 

Jag gick ner för att äta lite frukost. Mamma och pappa hade redan ätit, så det stog lite mackor och smör och allt vad man äter till frukost på bordet. Jag fixade 2 mackor, en med ost och en med skinka, och hällde upp lite äpple jucie i ett glas. Jag älskar verkligen äpple jucie, och har alltid gjort. Pålägg som kaviar är ganska svårt att få tag på här i London, men det går utan kaviar. Efter frukosten drog jag mig till badrummet, där jag borstade tänderna och tvättade ansiktet. Sen gick jag till mitt rum och skulle välja kläder, det svåraste på dagen. Jag valde ett par jeans som var tillverkade med hål i. Sen valde jag ett svart linne med guld detaljer. Jag fick sätta på mig min blåa regn jacka sen också. Jag gick för att sminka mig lite också. Jag tog bara på mig lite mascara och läppglans, jag är inte så mycket för att bomba ansiktet med 2 ton smink. Jag borstade håret och satt upp det i en hög hästsvans, men lät några hårslingor hänga kvar framme vid ansiktet. Jag såg sedan på den lilla klockan som hängde på den pastell blåa väggen i badrummet att klockan var några minuter i 8, dags att cykla till skolan. När jag tagit på mig mina vita converse och min blåa regnjacka gick jag ut och hoppade på min cykel. Detta skulle bli en händelserik dag.

 

Förlåt att det dröjde så innan det kom upp en del, men jag har inte haft tillgång till något internet! Jag har också bytt namn på novellen, från I think I love you till Taken. Jag har ganska dålig fantasi när det kommer till att hitta på namn, så det fick bli något random. Men fortfarande samma novell! Kommentera! :)